Angående pressen på mig själv

Hej!

Sist jag skrev så nämnde jag att jag har haft en lite tuffare period bakom mig. Jag har haft det kämpigt med träningsmotivationen och allmänt känt mig rätt nere. Bakgrunden till att jag har känt så kommer ifrån en långperiod av för mycket intryck och kanska ett så enkelt utryck som energiläckage.

Jag läste Isabelle Bolternsterns bok “Lycka till med resten av livet”, en bok som handlar om henne upplevelse kring att gå in i väggen och att få utmattningssyndrom vid 23års ålder efter en ohållbar jobbsituation. Nu har inte jag gått in i väggen, det är inte det jag försöker få fram. Men jag kan relatera till många saker som hon beskriver i boken från min överträning och har börjat förstå att det kanske fortfarande sitter i i en viss mån. Låt mig förklara.

En person som har gått igenom en utmattning säger ofta att den behöver vara mer försiktig med stress och vara mer mån om återhämtning för både kropp och huvud efteråt. Den kan alltså inte längre köra på i samma mån som tidigare. Jag har sett min överträning som tre steg;

  • Tiden innan när jag kunde träna hur mycket som helst samtidigt som jag studerade och umgicks med vänner den tid som jag kände att jag ville. Vi vet alla hur det slutade..
  • Tiden som tog att ta mig tillbaka, ett år med minimalt med träning samtidigt som jag jobbade på ett riktigt 8-17 jobb på SVT. En otrolig jobbupplevelse, ingen snack om saken.
  • Och tiden efter överträningen, jag skulle vara tillbaka där jag var innan överträningen. Träningen skulle fungera och jag skulle hela tiden märka framsteg.

Dock har jag börjat omformulera den sista punkten. Jag är så långt ifrån där jag var innan både mentalt och fysiskt och kan inte förvänta mig att det är där jag ska vara. Och det är alltså detta som jag hat kommit fram till nu. Och denna insikt har gjort att jag har släppt ner kraven på mig själv. 

Det blev långt det här, så låt mig knyta ihop denna säck. Med den press som jag har lagt på mig själv att jag ska ha kommit längre och att jag hela tiden ska göra framsteg med träningen dvs orka träna mer och mer tills jag är uppe på de nivåerna jag var på innan överträningen har blivit för mycket. Vetskapen om detta gör ju dock att jag kan ändra inställning och istället försöka att dra ner kraven på mig själv. Det kanske blev en soppa av allt detta. Men men här är en uppdatering om livet i alla fall.