Mitt i veckan

Onsdag, och idag har jag jobbat på SVT. När jag jobbar så jobbar jag normala arbetstider så mellan 8-17 och det är ju lite annorlunda jämfört med en vanlig träningsdag då man kan vara klar med två pass vid 17.

Men dagarna jag jobbar och ska träna så blir det och träna innan eller efter jobbet. Innan blir det mest bara i special fall men det händer att jag har rivit av ett intervallpass innan jobbet, och jag menar det är ju en skön känsla. Att vara klar med första passet redan innan 8 för att sen kunna jobba på under dagen. 

Idag har jag dock haft vila och kunde då både “sova ut” (om man nu sover ut till 7..) och inte känna någon stress när jobbet slutade. Utan jag har bara kunnat åka hem, laga middag och för att sen sätta mig och skriva på en inlämningsuppgift som ska in senare i veckan.

En härlig kväll med musik, tända ljus och rapportskrivande. Känns som om jag är tillbaka till gymnasiet och första året på universitetet då många kvällar såg ut just så med alla rapporter som skulle skrivas.

Men nu var det länge sedan jag skrev en rapport och har inga som helst problem med att göra det nu. Men ni vet sånt kan gå över, eller så gör det inte det.

Vad jag gör om dagarna

14 september 2020, en vanlig dag i livet.

Jag tänkte att jag skulle ta och uppdatera lite hur mina dagar ser ut. Jag delar upp det i lite områden;

Träning 

Jag är min egna tränare och lägger all träning själv. Som bollplank och rådgivare så har jag min far  men jag känner också att jag kan prata med många kompisar och tränare som finns i min omgivning om det är så att jag känner att jag behöver råd. Min filosofi är att en stor variation är bra. Jag lägger upp veckor efter olika fokusområden, mängdveckor, med fokus på långpass och mycket timmar. Intervallveckor, 5-6 högintensiva pass i veckan och ingen fokus på timmar utan endast kvalitet på intervaller. Styrkeveckor, 5 rena styrkepass där fokuset är att bli stark och då ingen kombination med kondition i samband med styrkan för att låta kroppen ta hand om mängden styrka. Sen kör jag kondition den veckan också så klart med det är få timmar och som sagt fokus på att vara pigg på styrkepassen, vilket man kanske inte är under andra veckor då styrka ofta kommer i andra- eller tredje-hand.  Sen har vi vilovecka där jag inte har något fokus utan mer tränar det jag känner för. Med detta upplägg har jag känt en stor förbättring och känner att jag kan hålla koncentration under hela veckan och kanske viktigast av allt, det är roligt! 

Studier

Min plan är att ta en kandidatexamen inom idrottsvetenskap med en filosofiexamen inom journalistik till våren. Därför läser jag just nu lite kurser för att kunna skriva C-uppsatsen till våren. Det känns väldigt motiverande att veta att jag kommer få en examen efter alla fristående kurser som jag har läst under åren. Att jag faktiskt får en användning för dem mer än det praktiska man får av kunskap. 

Jobb

Jag jobbar fortsatt som vikarie på SVT Jämtland där jag jobbar som reporter. Jag jobbar när de behöver personal och det kan vara allt från tre dagar en vecka per månad eller en dag i veckan i flera veckor under en period. Det är väldigt bra för jag kan anpassa jobbet väldigt bra till hur det ser ut med träning och studierna och jag uppskattar verkligen att jag har den möjligheten. 

Det var lite snabbt övergripande om vad jag sysslar med om dagarna.

Kapitel 23

Det är den 12e september imorgon, det är min dag, för jag fyller år. 23 år.

Jag blir 23, jag räknas som ordentligt vuxen och kommer nu in på allt jag vill och får göra allt jag vill, även om jag fortfarande är så pass ung att jag åker på ungdomsbiljett i kollektiven. Frågan är ju vad nu nästa milstolpe ska bli, pensionen vid 65? Nja åldersmässigt kanske men är väldigt säker på att det är andra milstolpar som jag kommer att få passera innan dess, oberoende ålder.

Men okej, 23 år i livet, hur har det senaste året sedan jag fyllde år sist varit?

  • Jag har varit i Kina
  • Jag har jobbat för Vasaloppet och SVT
  • Jag har tränat massor och på mitt sätt utifrån min egna filosofi.
  • Jag har varit del i att starta ett skidskytte-team.
  • Fortsatt att studera friståendekurser

Om jag jämför med tidigare år så är det inte ett lika fullt års cv men  mitt stora fokus har varit på skidskytte och att ge sporten en ärlig 100% chans för att se hur det går. Och nu när jag ser tillbaka på mitt 22 levnadsår är jag stolt över hur jag har fokuserat och gjort mitt bästa varje dag för att göra mig till en bättre idrottare. 

Corona har vänt upp och ner på samhället, svårt att inte i alla fall nämna denna pandemi. För mig personligen har den inte haft allt för stora konsekvenser mer än distansstudier, större försiktighet och i allmänt mer ödmjuk för samhället i stort.

Ödmjuk är jag föresten över fler saker från detta år, mina fortsatta möjligheter hos SVT, att kroppen svarar på den träning jag gör och att jag har trivs bra i tillvaron.

Sammanfattningsvis, jag har mått bra under mitt 22 år. Jag hoppas att år 23 kommer att bjuda på nya erfarenheter. Vi får se va jag kan fylla på cv:t med om ett år. 

Angående pressen på mig själv

Hej!

Sist jag skrev så nämnde jag att jag har haft en lite tuffare period bakom mig. Jag har haft det kämpigt med träningsmotivationen och allmänt känt mig rätt nere. Bakgrunden till att jag har känt så kommer ifrån en långperiod av för mycket intryck och kanska ett så enkelt utryck som energiläckage.

Jag läste Isabelle Bolternsterns bok “Lycka till med resten av livet”, en bok som handlar om henne upplevelse kring att gå in i väggen och att få utmattningssyndrom vid 23års ålder efter en ohållbar jobbsituation. Nu har inte jag gått in i väggen, det är inte det jag försöker få fram. Men jag kan relatera till många saker som hon beskriver i boken från min överträning och har börjat förstå att det kanske fortfarande sitter i i en viss mån. Låt mig förklara.

En person som har gått igenom en utmattning säger ofta att den behöver vara mer försiktig med stress och vara mer mån om återhämtning för både kropp och huvud efteråt. Den kan alltså inte längre köra på i samma mån som tidigare. Jag har sett min överträning som tre steg;

  • Tiden innan när jag kunde träna hur mycket som helst samtidigt som jag studerade och umgicks med vänner den tid som jag kände att jag ville. Vi vet alla hur det slutade..
  • Tiden som tog att ta mig tillbaka, ett år med minimalt med träning samtidigt som jag jobbade på ett riktigt 8-17 jobb på SVT. En otrolig jobbupplevelse, ingen snack om saken.
  • Och tiden efter överträningen, jag skulle vara tillbaka där jag var innan överträningen. Träningen skulle fungera och jag skulle hela tiden märka framsteg.

Dock har jag börjat omformulera den sista punkten. Jag är så långt ifrån där jag var innan både mentalt och fysiskt och kan inte förvänta mig att det är där jag ska vara. Och det är alltså detta som jag hat kommit fram till nu. Och denna insikt har gjort att jag har släppt ner kraven på mig själv. 

Det blev långt det här, så låt mig knyta ihop denna säck. Med den press som jag har lagt på mig själv att jag ska ha kommit längre och att jag hela tiden ska göra framsteg med träningen dvs orka träna mer och mer tills jag är uppe på de nivåerna jag var på innan överträningen har blivit för mycket. Vetskapen om detta gör ju dock att jag kan ändra inställning och istället försöka att dra ner kraven på mig själv. Det kanske blev en soppa av allt detta. Men men här är en uppdatering om livet i alla fall.

 

Vi börjar om

Hej, long time no seen.

Jag sitter ute på min balkong i Östersund och njuter av solen. Det var längesedan jag skrev något här och helt ärligt har jag känt att jag inte har något och skriva. Livet rullar på i det corona-anpassade-samhället och alla inklusive mig själv gör så gott man kan.

Längtan efter att få skriva har kommit smygande och nu känner jag att jag är i behov av att få skriva av mig. Jag vill ta bilder som jag kan redigera och lägga ut, jag älskar ju bilder. Men jag har under dessa månader tappat bort rutinerna med att ta bilder och använda dem.
Jag vill skriva texter och öva på ord. Nog för att jag jobbar med journalistik och skrift ibland men inte tillräckligt för att känna ”yes den där meningen satt som en smäck” snarare får jag halta ihop meningar och hoppas att det är dugligt nog för att publicera.

Jag har haft en period med seghet och frustration i allmänheten, både träning och i vardagen och det känns som om jag börjar kunna lägga pusselbitarna till varför. Jag skriver om det i nästa inlägg, jag behöver ju inte överdriva längden på ett inlägg redan från början. 

Vi hörs snart

Tio saker

Efter som jag inte bloggat på länge tänkte jag göra en lista med tio punkter med saker jag gjort och saker jag uppskattat under tiden som gått sedan sist.

Jag tävlade i Idre men kvällen innan tog jag och David en lugn skidtur och fotade och snackade lite. Det var värdefullt med lite tid med honom. 

Omständigheter har gjort att jag vid års skiftet och innan fick träffa familjen och släkten väldigt mycket och det har gjort mig tacksam över att jag har dem och att ta till vara på tiden tillsammans. 

Jag åkte Vasaloppet 45 som träning och blev första dam i mål. Det var överraskande och roligt, nu är ju inte det loppet en tävling så och någon kransmas fanns det inte när jag gick i mål. Men att känna att kroppen klarade av och staka 45km och att vara första dam kändes väldigt roligt med tanke på året som varit. 

Jag jobbade intensivt med Vasaloppets sociala medier under två veckor och lärde mig massor. Fick träffa massor med nya människor samtidigt som jag fick se min far vara en ledare i arbetet med att kunna arrangera loppen trots den milda vintern. Det gjorde mig stolt över min far. 

Där och då blev jag också avtackad som kranskulla. Kommentar: Så otroligt glad för detta år och alla upplevelser men det är skönt att det bara är ett år. 

Säsongen tog snabbt slut och jag har umgåtts med personer jag tycker om. Det snabba avbrottet i säsongen gjorde att vi fick lite fler veckor på oss att hitta på saker och det tycker jag att vi har varit duktiga på. Jag är glad över dessa veckor, det har gett mig massor med energi!

Här var vi tillexempel i Åre och åkte utför. 

Efter påsk åkte vi till Tännäs och bodde hos Oskar i hans lilla paradis. Det var så vackert och vi hade några fantastiska dagar. Mycket skidor, skoter och en del solgropshäng. 

Ja hängde vi inte i en solgrop hängde vi på en balkong. 

En till bild från Tännäs, det var årets finaste skidtur. Skaren var stenhård, noll vind och vi åkte och njöt varje sekund. Kommer helt klart att minnas detta pass när jag ska se tillbaka på 2020. 

 

Ja men det var tio bilder och händelser från de senaste månaderna. Jag kommer säkerligen komma inflickande med gamla bilder framöver också. Men det tar vi då!

Hej

Uppdatering:

  • Ny säsong
  • Corona påverkar det mesta
  • Är min egna tränare
  • Målat om geväret

Säsongen 19-20 tog slut snabbt och sedan dess har jag ändå tränat på rätt bra. Jag kände tidigt att jag inte har samma behov av en viloperiod så som många andra känner då jag inte har tränat så hårt under ett helt år. Jag skulle vilja säga att jag har kunnat träna precis som jag vill sedan december så nu kör jag på!

Ny säsong och nya mål, ska skriva lite mål i ett senare inlägg. Så länge så har jag målat om mitt gevär och det blev väldigt bra!

Titta

Peking

Efter resan till Vasaloppet och Changchun var det dags att resa vidare till Peking för lite mer nöje och turistiga aktiviteter. Vi besökte den kinesiska muren, himmelska fridens torg, den förbjudna staden och fågelboet som var OS arena 2008.

Jag har varit i Kina förut, januari 2008 på exakt samma grej. Men då som 10åring i sällskap av familjen när det var pappa som var representant för Vasaloppet. Jag minns då att de höll på och bygga fågelboet. Därför extra kul att vara tillbaka nu 12 år senare och se förändringar i landet. 

Förutom dessa turistiga saker har jag fått äta massor med god mat eller ja nya mat till största delen. Viss mat var god sen fanns det även mat som inte var så god. Men helt klart kul att testa den kinesiska kulturen och dess mat.

Vasaloppet China

30h resa sen kom vi fram till hotellet i Changchun, det är en “liten” stad på 10miljoner invånare och loppet kördes i utkanten av staden. 50km på en 25km bana vilket betyda två varv för de som skulle åka den längre varianten. Man kunde även välja att åka ett varv på 25km och det var det många kineser som gjorde. Mitt uppdrag var att hänga kransen på vinnare i dam och herrklass i både 25 och 50km loppen.

Kransen var något större än Sveriges Vasaloppskrans var.

Dagen innan loppet hann jag få ut och åka skidor och njuta av vinterlandskapet. Det var otroligt häftigt med alla skulpturer överallt! Imponerande vad de hade fått till!

Summering av dagen kan man säga att det var en intressant och annorlunda dag. Många som ville ta bilder med mig i dräkten och lite annorlunda fokus jämfört med Vasaloppet hemma.

Jetlag

Hej, nu är jag tillbaka i Östersund efter många veckor på annan ort. Skönt att vara hemma och komma in i lite rutiner. Kom hem runt 18 igår och var ut och sprang en sväng med Moa. Efter det åt jag middag och kämpade med att hålla mig vaken till 21, klarade dock inte det utan somnade vid 20.30… Det betyder jag också att jag idag vaknat innan 06 pigg och redo för en ny dag. Målet idag blir att vara uppe till efter 21!

Innan jag for till Kina hade jag en tid hemma med familjen. Det var värdefullt att få vara tillsammans! Jag tävlade även i Lima i mellandagarna och är nöjd med framför allt sprinten där jag sköt fullt och åkningen kändes rätt bra! Jaktstarten dagen efter var inte riktigt lika bra med ett fall och allmänt tyngre kropp men det är okej. Jag kan inte begära att jag ska klara av två tävlingar med goda resultat än. Men förhoppningsvis kommer kroppen klara det bättre och bättre för varje tävlingshelg!

Hade största hejarklacken på plats i form av delar av släkten som jag hade firat jul med. Första gången många av dem såg en skidskyttetävling live och otroligt kul att skjuta fullt den tävlingen de var och tittade!